När tålamodet tryter!

Att bli förälder.

-Det största i livet.
-Det bästa i livet.

Men även det svåraste i livet.

Helt plötsligt får man ansvar över ett liv.
Ett litet liv som blir så värdefullt, att man ej värderar något annat högre.

En liten människa.

-Som man älskar så otroligt.
-Som man, på-alla-sätt-och-vis försöker uppfostra till en så bra människa som det bara går.

Och, ger man kärlek, tid och hjälp på livets väg så tror jag att man är på rätt väg.

Men det är verkligen inte lätt under "resans gång"

Det har vi på Fabriksgatan fått känna på den sista månaden.
Minsting har kommit in i trotsålder.
Fast att hon är barn nr. 3 så blir man lika förvånad varje gång.
(Tycker jag borde vara van vid det här laget)

Hon är SÅ bestämd.
Det (lilla) tålamod man har försvinner snabbt då hon bokstavligen VÄGRAR att, klä sig, sätta på sig skorna, äta mat, byta blöja.. osv.

Men ändå så underbar.
Ojojoj...suck och pust..

Livet känns nog väldigt besvärligt ibland när man är 2 år och inte får som man vill!

När liten, trotsig, underbaring sover passar mor på att plocka in lite av trädgårdens sköna.

Äppelkvistar med blomster.

Annat fint (vet inte vad det är :) från den ommöblerade rabatten.

Så.
Kort och gott.
En arbetshelg + måndag + trotsig 2-åring = Trött Mama!

Hoppas ni har haft en skön helg + Måndag! :)

Kram Fabriksfrun!